Visar inlägg med etikett utveckling. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett utveckling. Visa alla inlägg

onsdag 13 maj 2015

Så vänder vi

Skulle bara få ligga på filten och lufta rumpan å sprattla lite. Men huxflux låg han på mage. Och sen när jag rullade tillbaka honom på rygg vände han sig igen. Och igen. Ebba hade ju sin skena och benen pekade ut som på en liten groda. Att vända sig var ett steg i utvecklingen hon liksom hoppade över, från liggande till sittande till krypande. Inga vändningar eller rulla runt på golvet. Ska bli kul och se vart Max tar vägen. Nu är det helt klart slut på att lämna honom liggandes i soffa och säng. Och nu är han väl inte precis spädbarn längre utan rätt å slätt en bebis.

Visste ni förresten att vanligaste olyckstillbudet för små bebisar är just fall, främst från skötbord ner i hårda badrumsgolv. Usch får ont i magen av bara tanken. Tur vi oftast byter blöja på filt i soffan. Får nog bli att flytta ner på golvet nu.

Lapptäcket som Max smitit ifrån har min mamma sytt till honom. Ett liknande som det Ebba fick i julas. Så himla fint, och perfekt lekfilt på golvet. Sen får det bli överkast i spjälsängen. Kul att de har varsitt lapptäcke tycker jag.

torsdag 9 april 2015

Varför då?

Varför ligger fiskarna där?
Varför har nån lagt dem där?
Varför är de döda?
Varför lever de inte längre?
Varför är de silvriga, och blå, och rosa, och gröna? Har nån målat dem kanske? Eller?
Varför då?

Vi har börjat få allt fler "Varför då?"-frågor. Det blir mycket förklarande och diskussioner vilket jag tycker är roligt. Men också svåra saker för en själv att svara på. Jag tror inte på att hitta på och gå runt sanningen. Men hur förklarar man för en treåring att djur dör? Eller varför det inte finns evvosauriuser (dinosaurier) längre? Tur varje fas i utvecklingen numera ofta kommer gradvis så vi också hinner med att lära oss på väg in i fasen.

söndag 11 januari 2015

Nya upplevelser

Idag har jag och lilla loppan varit på Disney On Ice. Fyra olika Disneysagor avverkades med massa kostymer, färger, sånger och strålkastare och sist kom Frostssagan. 

Så roligt att få vara med och göra sådana här stora upplevelser med sitt barn. 

Alla människor som vallfärdade och köade in mot Scandinavium bara det var spännande. "Titta mamma det är säkert femton stycken människor till som ska gå på Disney On Ice" (nja låt oss säga sisådär 7000 till...) 

När vi kom in på arenan och hittade våra platser. Helt fascinerad av att bara vara på ett så stort ställe. Sen när showen börja kom det små pip av lycka och förväntan.

Alla kommentarer om de olika karaktärerna. "Mamma den hästen är JÄTTEARG!" Om en dråplig häst med stora näsborrar som två stackars människor åkte runt innuti. 

Och när väntan äntligen var över. När Frost började. Ebba som varje dag hela jullovet har tittat, sjungit och lyssnat på Frost var helt trollbunden. 

Så lycklig tjej! Att man dessutom fick både popcorn och glasstrut. Åh vilken upplevelse! Så kul att få vara med henne och ladda upp inför sånt här, att uppleva det med henne och sedan smälta och prata om i flera flera dagar bär hemma.




måndag 24 november 2014

Farväl till napparna

I lördags var jag och Ebba på Liseberg ihop med faster och kusin. Vi har pratat (rätt mycket) här hemma med Ebba om att om hon slutar med napp så skulle hon kunna få den där doktor McStuffin-dockan som hon önskat sig hela hösten. I lördags var hon redo. Napparna packades ner i en påse och i väskan. Det första vi skulle göra när vi kom till Liseberg var att leta upp tomten. Var en mycket allvarlig och blyg liten flicka som lämnade över napparna till tomten ihop med önskelistan där det stod Dr McStuffindocka. När vi kom till bilen senare på kvällen låg den där. Dockan. Glädjen! Stoltheten! 

Nu har det gått två dygn och det har gått så bra. Är så stolt över vår duktiga tjej! Ingen gråt, lite ledsna miner vid nattningen igår och sorgset prat om att hon älskar(!) nappen och hur hon saknar sina nappar. Det skär i hjärtat på mig när hon säger sånt. Men det har gått så bra. Och dockan lever verkligen upp till alla hennes förväntningar. Hon tog stolt med sig den till förskolan idag för att visa sina fröknar.

måndag 20 oktober 2014

Att få däng av sin nästan treåring


Ebba spelar nått motorcykelspel på både paddan och pappans mobil. Hon är grym. Gasar, bromsar och styr och ger sig först när hon klarat varje bana med tre stjärnor(högsta nivå). Jag är chanslös. Kraschar och kan omöjligt hjälpa henne när hon kör fast. Frustrationen hos oss båda då det händer. Jomensåatte... 

När det plötsligt funkar

Ni vet när man får en sån där känsla av att vilja dansa och high fivea sig själv när man lyckats som förälder med allt sitt tjat och att vara konsekvent och man plötsligt får medvind. Den känslan är så härlig.

Blev så stolt och glad över oss, och särskilt över henne, mitt upp i stressen till förskolan en morgon. Ebba var hungrig och trots att hon egentligen äter frukost på föris så ville hon ha allt redan hemma, macka, fil, mjölk och smörgåsgurka. Och hon skulle äta upp allt, men hon äter ju så långsamt. Det känns ju helt fel att slita en ätande unge från matbordet. Men jag var stressad, klockan tickade på så tillslut så började jag helt fräckt klä på henne skor, mössa och jacka medan hon ståendes slevade i sig sista skedarna fil.

"Nu måste vi gå Ebba!" Jag stressar på.

"Men jag vill äta upp min smörgåsgurka."

"Det hinner vi inte, vi måste gå nu annars kommer vi försent till förskolan." 

"JO!"

"NEJ!"

"Okej mamma." Ebba går ut i hallen

"Kom nu mamma så går vi till förskolan." 

Jag står kvar helt paff i köket. "Öh okej, jag ställer din smörgåsgurka i kylen så kan du äta upp den i eftermiddag när vi kommer hem."

Och så glad och lycklig.
En snabb argumentation och sen var hon med på min linje.
VICTORY!

[edit]
Och när jag då skriver victory så menar jag ju en gemensam seger för familjen, inte som att mamma vunnit med sitt tjat över barnet. Utan att vi liksom gemensamt kommit vidare, ja asså ni hänger nog med :)

söndag 21 september 2014

Jag är stor nu, jag ska bli storasyster

Jag är stor nu. Kan stå upp och gunga och ta fart själv.

Sitter och tittar själv på iPaden med mina blåa (h)örlurar. Kan själv byta mellan alla spel och appar och behöver nog snart lite nya mer avancerade spelappar. Vad spelar era treåringar?

Kör runt på min sparkcyckel som en toka. Har faktiskt sparkat hela vägen till förskolan några dagar. 

Kan hänga som en apa i träden.

Alla dess aktiviteter plus typ det mesta hon gör kommenteras med. Bebisen kan/får inte göra så här, det får bara stora tjejer/storasystrar göra. Tur bebisen mest kommer fokusera på äta och sova när den kommer, för det "får" alla göra. 

lördag 23 augusti 2014

Punka funkar icke

Ey morsan! Hur schyst är det att ge mig en springcykel med punka på?! Hur har du tänkt att jag ska kunna lära mig cykla då? Hallå liksom!

söndag 17 augusti 2014

Men stoppa tiden!


Men jisses vems unge är den här stora tjejen? Har hon verkligen legat i min mage? Say whaaaat?! 

Allt med att tiden går inser jag också att vara förälder även innebär att få se sina egna personlighetsdrag sprlas upp i en helt ny liten person. Vår lilla tjej har blivit en riktig kavat liten pratkvarn och pladdermaja av rang. Ingen går säker, såväl grannar, vänner och främlingar i affären ska det snackas med. Äpplet ramlar inte långt från mammaträdet...

onsdag 18 juni 2014

Hej jag!

Vackrare än så här kan man aldrig gestalta mig. Ebba har ritat mig. 

Mvh Stolt-som-en-tupp-mamman

fredag 16 maj 2014

Cyklisten

Och bara så där så kunde hon plötsligt cykla på en trehjuling, vi har aldrig ens sett henne sitta på en. Än mindre öva. Och nu trampar hon på för fullt. 

torsdag 27 februari 2014

TBT - Slänger mig två år bakåt i tiden


Bjuder på en throwbackthursday-bild idag. Tagen i slutet av februari för två år sen. Så liten hon var då. Drygt 2 månader gammal. Glada lilla bebisen. Fortfarande med Frejkakudden. Och jag var mammaledig. Känns som att det var väldigt länge sen vi hade en liten bebis i hemmet. "Jag är inte liten jag är stoor" säger hon nu. Vår lilla bubblande tvååring. 

PS. På tal om höftledsluxationen. Härom veckan kom sista brevet, nu har vi fått ok även från försäkringsbolaget. Så nu har hon en fullskalig barnförsäkring utan några undatad, som vilken annan frisk liten unge som helst. Lättnad. 

onsdag 19 februari 2014

Att bli arg

Bild ur Vem är arg? - Stina Wirsén.

I morse fick jag åter igen bita mig i tungan för att inte skratta högt. Händer så mycket kul med en babblande 2-åring i huset. Ebba blev lite arg på tofsarna jag satt upp i hennes hår, de var i vägen när hon skulle sätta på sig sin mössa. Hon slet ur ena tofsen, slängde den på golvet, ångrade sig och ville ha tofsen på plats ändå. Sen ställde hon sig med ryggen mot mig, blängde in i väggen och sen vred hon på huvudet över axeln och titta på mig, trutade med underläppen och sa. "Jag är arg". Alltså så underbart. Hon har hittat till en ny känsla. Att man kan bli arg. Och fattat att när man är arg så ser man också arg ut.

Att ha barn (eller umgås med barn för den delen) är lite som att lära sig på nytt/bli påmind mänskligheten och våra sociala spel. Saker som man egentligen vetat men som blir så tydligt. Jag är arg nu. Så du vet. Arg. Men sen vill jag kramas och vara glad. Alla behöver ju det, få vråla ut, gapa loss, vara arg och säga vad de tycker för att sen komma överens, skratta och ramla tillbaka in i det varma mjuka trygga.

Och så tänker jag att i takt med att man blir äldre och vuxen så trycker man ofta undan sin ilska. Tänk vad mycket lättare det vore om man sa det rakt ut till nån. "Jag blev arg nu." Istället så ler man tappert och sväljer undan vad nån sagt eller gjort, rycker på axlarna och går vidare, fast med ett litet hugg i magen av att allt inte kändes rätt. Jag menar såklart inte att man som vuxen kan leva ut alla sina känslor jämt. Att tona ner toppar av ilska är en viktig del av det sociala samspelet. Men det vore ju rätt befriande om alla inte var så begränsade och tillknäppta hela tiden. Levde lite närmare sina känslor. Fast så klart ganska jobbigt om folk levde ut alla sina känslor med.

Jag tänker att jag vill lära mitt barn att det är fint att kunna bli arg. Att man inte ska acceptera allt. Men att det är fint att kunna bli glad fort igen. Hur jag ska göra det exakt vet jag inte riktigt än. Men som tur är har jag ju flera år på mig. För jag lär mig något nytt om att vara mamma nästan varje dag.

fredag 15 november 2013

Min nästan tvååring - minnesanteckning


Ebba är nu ett litet gryn som om en månad fyller två år. Hon börjar bli en stor tjej som bubblar, pratar, tjattrar och skrattar mest hela tiden nu, en sån go unge vi har. Hon är nog ca knappt 90 cm lång, mätte till 88 cm på Östra förra månaden, och småbarnshullet börjar försvinna så smått. Höfterna är friade till slut och det var en stor lättnad, nu har hon en helt normal höft, tack vare skenorna hon hade. Ebba drar storlek 92 i kläder och 24 på skor, men köper jag nya kläder nu är det strl 98 som gäller. Håret växer, mörkblont med lite lockar och nu är det så långt nu att man till ock med kan få göra små flätor på henne. Stora lilla tjejen.

Äntligen har det lossnat med att ha henne på förskolan. Så nu gillar hon verkligen att vara på förskolan hur mycket som helst, senaste dagarna har hon protesterat med gråt och skrik när vi hämtat henne. Så kul är det att leka med 'barna' och när man lyfter upp henne vrålar hon 'nej nääääj mamma suuuta'. Men det är ju skönt att det går bra nu. Hellre gråt vid hämtning än lämning. Visste att hon skulle bli en riktigt liten dagis-älskar-unge tillsist. Även om det ibland om morgnarna är ett tjat om att vara hemma.

Vi har upptäckt att hon nog har ett ganska så gott minne. Hon berättar om och om igen för oss om saker som hänt och som vi gjort, att 'barna knackade dörren busos' (barnen knackade på dörren och sa bus eller godis) har vi säkert hört hundratalas gånger sen halloween. Hon verkar lägga särskilt minne på var hon ramlat och slagit sig för är man ute kan hon peka på platser och säga 'Ebba ramla pappa komma'. Och det stämmer. Härom dagen pekade hon ut ett ställe där hon ramlat innan sommaren och där hon inte varit sen dess. Så coolt! Älskar hur talet för oss än närmare och hur man får lära känna henne och hennes tankar än mer. Hon säger nya ord varje dag, och säger både tre och fyrordsmeningar. Så häftigt. I morses ryckte hon mig i handen och sa "mamma sitt uuup Ebba ätta" dvs, Sätt dig upp nu mamma Ebba vill äta frukost, nu!

Bästa leken just nu är med sina nallar och dockor. Hon leker att de och vi ska 'sova' och bäddar ner dem och oss med filtar och kuddar här och var. Eller köra runt med dem i sin lilla dockvagn. Hon älskar att vara med mig i köket, sitter gärna uppe på köksön och hjälper mig att mäta upp och hälla i skålar, röra i bunkar och provsmaka bitar av grönsaker, frukt och vad det nu må vara som finns. Ebba har börjat bli allt mer förtjust i att lägga pussel och att måla. En annan favorit är att dansa, vi har fyllt en playlist med lite fåniga låtar och när introt spelas så gör Ebba freeze och spärrar upp munnen i stooort leende (ser helt fantastiskt underbart ut) och sen när takten börjar spelas så börjar hon hoppa och vifta med armarna. BobbyCar har varit en stor favorit hela hösten, men mörkret och kylan senaste veckorna har gjort att vi inte har varit så mycket ute och lekt som vanligt.

Hon tycker väldigt mycket om att se foton på sig själv och favoritsysslan är när vi slår på bildspel på mobilen med alla bilder där (tja 90% av mina är ju med henne på...) och sen kan hon ligga lugnt med min iPhone i handen och kika, perfekt en tidig morgon när mamman vill sova mera. Likaså är film nått hon börjat gilla att titta på, sitter jag med och vi har nått litet mysigt snack kan hon se en hel Disney långfilm. Så kul, jag ser fram emot hennes första biobesök, men det får nog dröja några månader.

Sömnen då. Ja det är väl rätt bra, hon somnar i regel strax före 20. Sover i sin säng fram till allt mellan 23-03 då hon vaknar, ställer sig upp och ropar efter mamma. Resten av natten sover hon i mitten av vår säng. Hon är morgonpigg och vaknar sällan efter 06:30. Hon vill gärna sova med en hand på mig och när jag försöker smyga mig ur sängen vaknar hon i princip alltid.

Napp som hon ratade sitt första 1,5 år är numera mycket viktigt och poppis. "Bapp" säger hon och hämtar stolar och skjuter mot köksön och burken uppepå den för att ta sig en själv när vi inte vill ge henne en. Napp har man när man är ledsen eller ska sova tycker vi, hon verkar inte riktigt hålla med. Det här med kissa och bajsa förstår hon så väl. Så fort det hänt nått i blöjan kommer hon och hämtar oss och säger "Ebba bassa". Hon provsitter och leker med sina pottor och toalettists, men det har inte kommit nått i skarpt läge så att säga. :) Men det kommer väl, både potta och att sluta med napp, än är hon ju inte två år så det är ju ingen stress.

Nappflaskan med välling varje kväll snudd på helig och det är med ett lyckligt gluckande hon säger Jaaa när vi frågar om hon vill ha sin välling inför nattningen. Mat äter hon fortfarande rätt bra, smakar på det mesta  och äter alltid själv med gaffel och sked. Favoriterna är ägg, majs och oliver och frukt helst clementiner, druvor och bananer. Korv brukar alltid gå hem, och hon gillar alla typer av inlagd gurka ja till och med pfeferonis! Mört kött och ugnsbakad lax är fina grejer! Potatis däremot gillar hon inte, möjligen mos eller klyftpotatis men absolut inte kokt. 

Vi har en himla glad tjej med mycket fart och prat i. Samtidigt älskar hon att mysa och gosa. Att vara Ebbas mamma är det finaste som finns! 

lördag 14 september 2013

Tappar hakan och bakar äpplekaka


Tappar hakan och blir så stolt över allt som vår lilla tjej lär sig. Efter lunchen idag så grabba hon tag i sin tallrik från bordet, bär den sedan försiktigt till diskbänken, varpå hon vänder sig till mig och säger "tacka mamma". Sen vände hon åter mot matbordet och fortsatte att duka av min tallrik med. Man tackar! Nu ska vi bara lära henne sätta igång diskmaskinen... 

Men oj va de lär sig mycket bra grejer på föris! Har ju hört att utveckling tar ett rejält språng och japp så är det verkligen. Nån ny färdighet varje dag! Så coolt! Idag har vi bakat äpplekaka ihop, riktigt kul och mysigt. Ser verkligen fram emot att få en liten kökskompis.

I övrigt. Äpplekaka i långpanna är väldigt mumsig. Bädta höstkakan. Har nog bakat en eller två varje höst i huset. Brukar gå på detta receptet. 

4 ägg
5 dl socker
200 gr smör
2 dl mjölk
6 dl vetemjöl
4 tsk bakpulver
8 äpplen
4 msk farinsocker
4 msk kanel
2 tsk kardemumma
Pärlsocker

1. Vispa ägg och socker poröst. Blanda i mjöl och bakpulver och kardemumma.
2. Tillsätt mjölk och smält smör.
3. Häll smeten på bakplåtspapper i en stor långpanna. Vi har liten långpanna så jag brukar göra i en gratängform + en rund vanlig kakform.
4. Vänd äppelklyftorna i farinsocker och kanel och tryck ner dem lite lagom i smeten. Strö över lite kanel och pärlsocker.
5. Grädda i ca 25 minuter (200 grader). Skär upp kakan i fyrkanter när den svalnat. 

måndag 2 september 2013

Hoppande hästtjej i nya höstskor

Utelek med min stora tjej! Kolla in det långa håret. Olledockan skulle med. Hon skulle gunga på vanliga gungor. Spana på de stora barnen i byn. Hoppar och hoppar och hoppar så hon lyfter från marken, övat helahalva sommaren och nu lämnar hon marken när hon hoppar. Hon är så nöjd och stolt. Nya skorna pappan köpt hem från jobbet åkte på direkt hon fick syn på dem. Och tröjan vi köpte i helgen gillar hon skarpt "äst - oppa oppa" shit mitt stora lilla hjärta! 

måndag 26 augusti 2013

Förskolebarnet

Idag är det skarpt läge. Vi jobbar och skruttan är på föris. Vår stora tjej.
Så nu börjar en ny tid i livet, med jobb, förskola, hämta, lämna och snart säkert vab-cirkus. 

Och detta med barn. Det är den mäktigaste kärleken jag någonsin känt, åh det går liksom inte att fånga in alla känslorna för denna unge. Bästa grejen i livet är helt klart att få barn!

lördag 22 juni 2013

Trotsålder redan?

När kommer de olika trotsåldrarna? Har en liten bestämd och envis dam här hemma som allt oftare brister ut i vrål, tårar och ilsket stampande fötter, eller till och med slänger sig på golvet och bankar armarna i golvet, i protest när hon inte får som hon vill.
Skönt med långhelg och en skön myslördag med familjen. En dag där man har tid att låta skruttan skjuta sin vagn själv trots att hastigheten blir -5 km i timmen. 

tisdag 11 juni 2013

Ett och ett halvt år

Den här lilla bruden asså. Va fin hon är. Hjärtat nära på exploderar av stolthet och av all moderskärlek. Ja' ba' wow lixxom! I'm so lucky lucky LUCKY som har henne!
 


Älskade lilla bebis. Älskade lilla tjej. Tänk nu har du funnits här i 1,5 år. Vår bebis är 18 månader. Hur stort är inte det? Från litet skrynkligt pyre på mitt bröst på BB till en glädjetjutande runtrusande ett och ett halvtåring med charmigt busig glimt i ögat. 18 månader som gått så fort, men ändå är det svårt att minnas hur livet var innan.

Grattis till dig idag Ebba. Och grattis till oss som fått just underbara lilla dig som dotter.

 

söndag 12 maj 2013

17 månader å magsjuk igen

17 månadersdag idag. Tänker att det blir sista gången man räknar månader, sen blir det 1,5 år. Stort! Känns som om hon håller på att övar på talet, tungan far runt i munnen på henne och trallar en massa nya ljud. Ska bli så spännande när hon börjar prata!




Min magsjuka lilla höna. Stackarn! Tredje gången hon åkt på eländet på tre månader. Buhu! Haft en varm och mammig liten tjej i min famn halva dagen. Mysigt på sitt sätt, även om jag såklart helst vill ha en frisk unge som skuttar runt här hemma.
Related Posts Plugin for WordPress, Blogger...