Visar inlägg med etikett minnesanteckning. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett minnesanteckning. Visa alla inlägg

lördag 25 juli 2015

Fem och en halv månad med Dig


Vintern blev till vår och våren har äntligen brustit ut i sommar. Under tiden har du vuxit och hunnit bli en aktiv och närvarande liten kille på fem och en halv månad. Du gråter sällan och är oftast glad. Tycker att du redan visar på att du har en rejäl dos tålamod och du verkar ha ett eget lugn och allvar inom dig. Men ändå lockas du lätt till leenden och kluckande skratt. 

Du är stadig och vi kan väl säga att du kan sitta själv nu. När du tappar balansen vänder du dig smidigt framåt på nått vis och rullar via axeln över på mage utan att slå i huvudet. Skönt för mitt ömma hjärta.


Du har full koll på att vända dig åt alla håll och ligger omöjligt kvar där man lämnade dig. Mage, rygg, mage, sidan och spark och vift och lyft på rumpan och vips har du ålat dig in under en fåtölj. Du är stark och är inte stilla en endaste stund, helst vill du stå upp i knät på oss. Faktiskt är du såpass aktiv att jag fått ont i nacke, axlar och rygg av att bära på dig och hålla emot dina rörelser så jag inte tappar dig. Du vill upp. Du vill fram. Jag tror du kommer krypa tidigt. 

Du hittade dina fötter för ett bra tag sen och de verkar smaka smaskens. Vi har plockat fram babyleksaker, skallror och bitringar och du ses sällan utan nån pryl i handen. Hörs du vråla av ilska är det för att nån leksak hamnat utom räckhåll för dig. Du greppar och flyttar saker från ena handen till den andra för att sen stoppa i mun. Det verkar klia i munnen på dig men trots massa gnagande och dreggel har det inte kikat fram några bissingar än.


Syrran och du glädjs fortfarande åt varandra. Så snart ni får ögonkontakt så brister ni ut i stora leenden med glittrande ögon. Du följer ofta hennes lek med blicken och tittar på vad hon gör. Visst är syskonkärleken lite hårdhänt ibland, men det verkar du sällan ha nått emot. Lillasyskon blir nog naturligt av den lite tåligare typen.


Vi har tjuvstartat lite med smakisar och gröt och du älskar det. Blir sur när maten slutar komma. Puré är bästa grejen mango/banan, päron, äpple, persika, potatis, morot, majs, sötpotatis har vi bockat av. Skulle nog kunna mata på en hel portion men vi stoppar efter två-tre matskedar så du inte får ont i magen. Senaste nytt är majskrokar och små bitar av smörgåsrån. Oh så kladdigt det blir, men vilken nöjd bebis sen. Vi ammar på och brösten gör vad de ska och har massa käk åt dig. Så mycket att det ibland sprutar åt alla håll, stora mjölkfläckar på mig och du din lille stackare du kväljs och sätter i halsen. 


Du är en så duktig bebis. (Om bebisar ens kan vara duktiga?) Följer med på upptåg mest varje dag, sitter oftast nöjd i din nya vagn och kikar på allt som försiggår runt om oss. Spexar med dig och du brister ut i stora leenden. Gnölar lite när du är hungrig, somnar när du är trött och vaknar sen lika go och glad igen. Så när du för en gångs skull gråter, vilket faktiskt händer, blir både jag och din pappa lite stressade för då vet man att det är nått på G.


Sen någon vecka tillbaka sover du plötsligt hela natten utan att amma, däremot vaknar du nån gång eller tre men då får du nappen och somnar om. Första delen av natten sover du i din spjälsäng för att sen komma över till vår säng nån gång runt tretiden. Dina sömnmönster börjar bli tydligare. Dagen börjar vid 6:30 ungefär men då ammar vi kort och somnar om till 8-9-tiden. Du sover lite förmiddagsvila 11-12 och sen lite längre mitt på dagen 14-16. För att ta en lur runt 18-19 och sen somna för natten runt 21-22-tiden. Och ja sen sover du till nästa morgon. Känns lite som karma är rättvist så som vi kämpat med din syrras nattliga sovvanor.

Är så himla lycklig att det var just precis du som växte i min mage och kom ut till oss. Älskar dig så mycket att det gör ont ibland. Att få borra in min näsa i din nacke och känna ditt sidenlena huvud mot min kind. Älskade lilla unge! Åter igen välkommen till vår familj!

måndag 31 mars 2014

En stor liten tjej

Minnesanteckning Ebba 2 år och 3 månader

Jag är stor nu - ekar det i huset flera gånger varje dag. För det är hon nu. En liten tjej, en liten flicka. Som vet vad hon vill. Som vill vara stor, samtidigt som hon fortfarande vill ha napp, blöja och välling i nappflaska. Som gärna vill göra saker själv med just motiveringen - jag får det, jag är stor nu. 

Varje morgon sätter hon på sig sina skor själv, tar på jackan mer eller mindre själv, drar på sig mössan och nån gång till och med vantarna. När kläderna ska av fixar hon hela skivan själv. Hon är fascinerad av knappar och vill gärna ha kofta eller tröja på sig med knappar som hon vill öppna och stänga. Hjälpa mig säger hon när hon vill ha hjälp att stänga igen knapparna. 

Håret har blivit riktigt långt nu och har söta små lockar längst ut. Hon vill allt oftare ha hårspänne i luggen, men tofsen rycker hon allt som oftast rätt så snabbt ur. På morgonen är det så där gulligt trollruffsigt i nacken. Tänker att till sommaren klipper vi en page på henne, mer praktiskt så. Även om såväl hårborstning som hårtvätt går rätt så smidigt.

Blått är favoritfärgen, hon vill gärna ha sin blåa napp, sina blåa jacka och sista gångerna vi varit och handlat har hon kommit med blå t-shirt resp tajts i handen och gett till mig och sagt"köpa denna". Hon har fattat att man kan köpa grejer och tycker det är roligt att gå och handla både i klädaffärer och på ICA. Extra kul är det om hon får köra en egen liten kundvagn på ICA.

Någon gång efter jul gjorde jag misstaget att köpa lite godis i en påse till henne när vi var på ICA. Hon hade fryst fast och stod och tittade på lördagsgodisköpande äldre barn. Dumt nog så tänkte jag att om hon själv inte ber om det men är så intresserad kan jag väl vara snäll och köpa 5-6 bitar till henne. Skulle jag inte gjort. Nu vill hon köpa godis så fort vi är i en affär. 

Hon har snappat upp hur man ska fråga om man verkligen vill göra något för nu kan hon lägga huvudet på sned och säga, "snälla snälla mamma får jag .... , snälla mamma".

Favoriten på TV just nu är Dora Utforskaren. Men rätt tätt följd av Shaun the Sheep. Man kan säga så här, får hon välja är det Dora, får vi välja blir det Shaun. På iPaden spelar hon helst Radioapan eller lägger pussel. Hon är fortfarande väldigt förtjust i att måla med kritor, tuschpennor eller vattenfärger och vill ibland sätta igång med det direkt om morgonen. Än är det hon målar rätt abstrakt men hon målar småsmå cirklar av hårda streck och säger vad det är. 

Hon pratar en hel massa nu. Långa meningar och förklaringar. Ibland har hon så mycket att säga att orden inte räcker till och hon nästan hakar fast i meningarna för att ta sats att fortsätta berätta. Hon har bra minne och återberättar gärna vad vi gjort och kan lägga ihop saker och ting. 

Att gömma sig är jättekul och hon vill gärna att den förälder som är hemma med henne gömmer sig ihop med henne så att den som kommer hem ska leta. Hon sitter då och lägger fingret över munnen, hyschar samtidigt som hon fnissar. 

Matfavoriterna är fortfarande pasta, korv, köttbullar, varm macka(rostat bröd), salt/inlaggd gurka, majs, ägg och "kalleskar". Fisk med ris är en ny favorit. Hon dricker helst loppila(vischyvatten) eller välling. 

Hon somnar oftast strax före åtta, nattningarna går oftast relativt smidigt på kanske 15-20 minuter. Varje natt vaknar hon någon gång mellan 23-03 varpå hon ofta ropar på oss och sedan kommer gåendes in till oss ihop med sin Pinga och Räv för att "sova mamma pappas stora säng". 

Att vara med Ebba är så himla kul, hon har humor och skrattar åt sig själv, fnissar och busar. Är nästan alltid glad och lugn även om hon har mycket egen vilja. En skön stor liten tjej som sprider så mycket glädje. Har sagt det förut men att få vara hennes mamma är det bästa som finns. 

fredag 15 november 2013

Min nästan tvååring - minnesanteckning


Ebba är nu ett litet gryn som om en månad fyller två år. Hon börjar bli en stor tjej som bubblar, pratar, tjattrar och skrattar mest hela tiden nu, en sån go unge vi har. Hon är nog ca knappt 90 cm lång, mätte till 88 cm på Östra förra månaden, och småbarnshullet börjar försvinna så smått. Höfterna är friade till slut och det var en stor lättnad, nu har hon en helt normal höft, tack vare skenorna hon hade. Ebba drar storlek 92 i kläder och 24 på skor, men köper jag nya kläder nu är det strl 98 som gäller. Håret växer, mörkblont med lite lockar och nu är det så långt nu att man till ock med kan få göra små flätor på henne. Stora lilla tjejen.

Äntligen har det lossnat med att ha henne på förskolan. Så nu gillar hon verkligen att vara på förskolan hur mycket som helst, senaste dagarna har hon protesterat med gråt och skrik när vi hämtat henne. Så kul är det att leka med 'barna' och när man lyfter upp henne vrålar hon 'nej nääääj mamma suuuta'. Men det är ju skönt att det går bra nu. Hellre gråt vid hämtning än lämning. Visste att hon skulle bli en riktigt liten dagis-älskar-unge tillsist. Även om det ibland om morgnarna är ett tjat om att vara hemma.

Vi har upptäckt att hon nog har ett ganska så gott minne. Hon berättar om och om igen för oss om saker som hänt och som vi gjort, att 'barna knackade dörren busos' (barnen knackade på dörren och sa bus eller godis) har vi säkert hört hundratalas gånger sen halloween. Hon verkar lägga särskilt minne på var hon ramlat och slagit sig för är man ute kan hon peka på platser och säga 'Ebba ramla pappa komma'. Och det stämmer. Härom dagen pekade hon ut ett ställe där hon ramlat innan sommaren och där hon inte varit sen dess. Så coolt! Älskar hur talet för oss än närmare och hur man får lära känna henne och hennes tankar än mer. Hon säger nya ord varje dag, och säger både tre och fyrordsmeningar. Så häftigt. I morses ryckte hon mig i handen och sa "mamma sitt uuup Ebba ätta" dvs, Sätt dig upp nu mamma Ebba vill äta frukost, nu!

Bästa leken just nu är med sina nallar och dockor. Hon leker att de och vi ska 'sova' och bäddar ner dem och oss med filtar och kuddar här och var. Eller köra runt med dem i sin lilla dockvagn. Hon älskar att vara med mig i köket, sitter gärna uppe på köksön och hjälper mig att mäta upp och hälla i skålar, röra i bunkar och provsmaka bitar av grönsaker, frukt och vad det nu må vara som finns. Ebba har börjat bli allt mer förtjust i att lägga pussel och att måla. En annan favorit är att dansa, vi har fyllt en playlist med lite fåniga låtar och när introt spelas så gör Ebba freeze och spärrar upp munnen i stooort leende (ser helt fantastiskt underbart ut) och sen när takten börjar spelas så börjar hon hoppa och vifta med armarna. BobbyCar har varit en stor favorit hela hösten, men mörkret och kylan senaste veckorna har gjort att vi inte har varit så mycket ute och lekt som vanligt.

Hon tycker väldigt mycket om att se foton på sig själv och favoritsysslan är när vi slår på bildspel på mobilen med alla bilder där (tja 90% av mina är ju med henne på...) och sen kan hon ligga lugnt med min iPhone i handen och kika, perfekt en tidig morgon när mamman vill sova mera. Likaså är film nått hon börjat gilla att titta på, sitter jag med och vi har nått litet mysigt snack kan hon se en hel Disney långfilm. Så kul, jag ser fram emot hennes första biobesök, men det får nog dröja några månader.

Sömnen då. Ja det är väl rätt bra, hon somnar i regel strax före 20. Sover i sin säng fram till allt mellan 23-03 då hon vaknar, ställer sig upp och ropar efter mamma. Resten av natten sover hon i mitten av vår säng. Hon är morgonpigg och vaknar sällan efter 06:30. Hon vill gärna sova med en hand på mig och när jag försöker smyga mig ur sängen vaknar hon i princip alltid.

Napp som hon ratade sitt första 1,5 år är numera mycket viktigt och poppis. "Bapp" säger hon och hämtar stolar och skjuter mot köksön och burken uppepå den för att ta sig en själv när vi inte vill ge henne en. Napp har man när man är ledsen eller ska sova tycker vi, hon verkar inte riktigt hålla med. Det här med kissa och bajsa förstår hon så väl. Så fort det hänt nått i blöjan kommer hon och hämtar oss och säger "Ebba bassa". Hon provsitter och leker med sina pottor och toalettists, men det har inte kommit nått i skarpt läge så att säga. :) Men det kommer väl, både potta och att sluta med napp, än är hon ju inte två år så det är ju ingen stress.

Nappflaskan med välling varje kväll snudd på helig och det är med ett lyckligt gluckande hon säger Jaaa när vi frågar om hon vill ha sin välling inför nattningen. Mat äter hon fortfarande rätt bra, smakar på det mesta  och äter alltid själv med gaffel och sked. Favoriterna är ägg, majs och oliver och frukt helst clementiner, druvor och bananer. Korv brukar alltid gå hem, och hon gillar alla typer av inlagd gurka ja till och med pfeferonis! Mört kött och ugnsbakad lax är fina grejer! Potatis däremot gillar hon inte, möjligen mos eller klyftpotatis men absolut inte kokt. 

Vi har en himla glad tjej med mycket fart och prat i. Samtidigt älskar hon att mysa och gosa. Att vara Ebbas mamma är det finaste som finns! 

torsdag 3 oktober 2013

Saker jag önskat jag vetat

Märker att många av de vars bloggar jag följde i samband med graviditeten med Ebbis börjar närma sig nästa graviditet/förlossning/redan fått bebbe nr två/tre/fyra. Likaså i kompiskretsarna som var från mammagrupper börjar det dyka upp syskon/embryon till syskon. Än känns ett syskon långt bort för oss. Enbarnsfamiljelivet är faktiskt himla mysigt. Blir rätt stressad av tanken att räcka till till två, samtidigt som jag inte tar det förgivet att det skulle kunna bli två, bara för vi lyckades en gång betyder inte det vi kan lyckas igen.

Vad jag ville komma till var att jag senaste tiden läst mycket tankar kring graviditet, förlossning och att ta hand om spädis. Och vad man önskar man visste. Och det här önskar jag att jag vetat, och det här önskar jag att jag kommer ihåg den dagen det kanske kanske kan blir dags för ett till litet smultron.


Graviditeten:
Önskar att jag lyssnat på alla som sa åt mig att det var idioti att flytta och helrenovera ett hus samtidigt som man är gravid/höggravid och jobbar heltid. Men vi fixade ju det med, men efter en stressig sista halva av graviditeten satte det spår hos både mig och partner när vi väl var klara med flytt, hus och bebisen kommit. Blir det fler barn tänker jag inte vara tuff yrkeskvinna och jobba heltid in i vecka 38 utan varva ner i god tid innan det är dags.

 
Förlossning:
Jag önskar jag vetat det är vanligt/normalt att spy mellan varje värk.

Jag önskar jag tänkt på att barnet kan ligga och trycka på nerver i ryggraden så att man inte alls kan stå och gå som jag hade tänkt under värkarbetet utan bara ligga på rygg obekvämt på förlossningssängen. Kände mig oerhört frustrerad och otillräcklig som kvinna där jag låg och spydde istället för att stå upp och hjälpa värkarbetet framåt och barnet neråt.

Jag önskar likt många här att jag vetat att man kunde få hemorojder och problem där bak efter förlossningen på grund av trycketet. var inte kul att gå på toa och göra nr 2 i början. Ajaj! :/


När barnet kommit:
Sen önskar jag att jag vetat att man kunde känna sig så ensam om dagarna när partnern börjat jobba och livet med liten övergår till vardag. Kände mig lite som i ett vakum om dagarna hemma själv, med en liten bebis (född i december) känslig för både infektioner och kall vinter. Var väldigt skönt för _mig_ när det drog igång med mammagrupper och babysim mm när lillan var några månader.

Kände mig också väldigt långt ifrån mina vänner som inte har barn. Och tyckte det var svårt att hitta balansen i vart deras intresse för mitt barn gick, mitt barn som blivit det viktigaste i mitt liv, kändes ibland som om de ville jag skulle vara den jag var förr, men jag är ju mamma nu och är så otroligt tacksam och lycklig över att få vara mamma. 


Tycker att efter över 1,5 år så är det fortfarande svårt att hitta mig själv i rollen som den jag var förr, den jag är nu, att vara mamma och partner. Dessutom ska ju yrkeslivet också hänga med. Svårsvår balans. Däremot tycker jag att jag har blivit lite mer självsäkrare och starkare som mamma. Jag gör det jag vill och det jag orkar. Det innebär kanske tyvärr att tid med vänner fått stryka på foten, men dagens bästa stunder är ändå oavsett vad jag gör de när jag har mitt lilla hjärta i min famn och får gosa ner min näsa i hennes nacke och pussa hennes mjuka kinder. Att vara mamma är magiskt och underbart och känns som det viktigaste jag är och någonsin kommer att bli i mitt liv.

Vad önskar du att du vetat inför graviditet/förlossning/bebislivet?

onsdag 11 april 2012

Minnesanteckning Ebba 4 månader

Imorgon blir Ebba fyra månader. Säger som alla andra nyblivna föräldrar, det går så fort, för fort, vart är pausknappen? Men det är så roligt. Speciellt nu som det händer så mycket med henne.
Detta inlägg kanske inte är så roligt för andra att läsa, men jag skriver det ändå. För det är lite av en minnesanteckning för mig och oss så vi kan blicka tillbaka och komma ihåg hur det var så:

Ebba 4 månader:
Vet inte exakt vad hon väger och hur lång hon är. Men på senaste BVC-kontrollen vägde hon 6340g och var 64 cm lång. Om hon följer sin utvecklingskruva skulle jag tippa på att hon nog är go klimp på ca 7 kg och 67-68 cm.

Ebba äter bra, jag har mycket mjölk och amningen går kanon. Ebba tar fortfarande inte nappflaskan även om vi de senaste två veckorna faktiskt inte försökt en endaste gång. Senaste försöket resulterade bara i att hon 1. var skitledsen och skitarg och skrek jättemycket. 2. började med att skrika jättemycket och bli högröd så fort hon blev hungrig efter det. Det sista beteendet har nu försvunnit så nu är hon som vanligt när hon är hungrig, dvs visar det på ett mycket stillsamt vis men när man väl lägger henne i knät och börjar knäppa upp händerna kan hon ligga och vifta med både armar och ben och vrida huvudet mot bröstet och kippa med munnen i väntan på att maten ska serveras. När hon äter har hon börjat lägga sin ena hand, ibland båda, på bröstet som för att krama/klappa det samtidigt som hon äter. Ibland kommer det så mycket mjölk när hon äter så det rinner utefter kinderna på henne och hon nästan tappar andan, då får jag sätta henne upp i knät och ta en paus. Och hon tittar sig yrvaket omkring och så brukar det komma en rap. Ibland när hon ammar så kan hon börja spänna sig som en båge, kasta sig runt och åla och vrida sig och grymta och stånka. Det brukar va ett tecken på att det är dags att bajsa, och än tycks hon tycka det är helt okej att sk*ta och äta samtidigt.

Ebba sover fortfarande väldigt bra. När folk himlar med ögonen och suckar förstående och tittar på en med medlidsam blick och frågar - "hur går det med nattsömnen då?" kan jag provcerande nog svara att "jag sover bättre nu än jag gjort sen innan jag blev gravid. För Ebba sover hela nätter sen hon var ca 8 veckor. Numera somnar hon ofta mellan 21-22 och sen sover hon hela natten och vaknar piggt och ligger och jollrar och viftar i spjälsängen vid 6:30-tiden. Oftast ammar jag henne då, byter blöja om det behövs, sen lägger jag ner henne i spjälsängen igen. Hon är oftast fortfarande pigg då, så jag sticker till henne nån leksak som hon kan ligga och vifta och snutta på och huxflux somnar hon om. Och sen vaknar hon ca 8:30-9 igen. Även nu är hon glad och ligger och sprattlar, sparkar och jollrar och piper i sin säng. Och när man kikar ner i spjälsängen möts man av jordens underbaraste leende. Så här dags brukar vi byta blöja (oftast bajs) och klä oss för dagen, hon är inte vrålhungrig nu utan ofta kan det gå ytterligare nån timme innan hon får sin andra frukost kring 9:30-10-tiden.

Det är väldigt lätt att ta med sig Ebba hit och dit. Hon hänger liksom bara med. Såklart får man passa på att köra bil, åka och handla etc när hon är nyäten och nybytt och så, men hon fogar liksom in sig. Och visst kanske sover hon lite mindre de dagarna, men vissa dagar när vi är hemma hela dagen sover hon inte mycket alls. Och andra dagar när vi är hemma vill hon sova ofta och mycket. På dagen har hon inga tydliga rutiner egentligen, mer än att hon brukar vilja amma rätt tätt frammot kvällen en gång runt 18 och sen nån dryg timme senare är det dags igen. För att slutligen vid 21-hugget ta sista kvällsmålet, ofta så somnar hon då i min famn och jag lägger över henne i hennes säng. Vi har precis börjat med att lägga Ebba i hennes säng när hon är vaken för att lära henne att somna själv i sin egen säng. Och det har gått riktigt bra nu när vi testat. Jag har suttit kvar i vår säng brevid hennes och läst en bok medan hon legat och jollrat, pipt och viftat med armarna för att varva ner och ligga och snutta på sin snutte och huxflux har hon somnat.

Ebba kan nu leka ordenligt med sina leksaker. Hon sträcker sig efter leksakerna i babygymet och babysittern och ibland hörs frustrerade illvrål när hon når leksakerna som sitter fast med sina händer men inte kan dra dem till sin mun. För det är just munnen som är målet för alla leksaker. Smask smask. Det är kul att se hur hon målmedvetet men fumligt kan gripa en leksak, rotera och vända på den med sina händer, och sen föra favoritsidan av leksaken mot munnen.

Sen får vi inte glömma alla ljud Ebba gör. Hon har ganska länge jollrat och skrattat, men nytt för senaste veckan är att hon tjuter och piper väldigt högt och ljudligt. Mest när hon är lite uttråkad eller missnöjd. Men även för att hon verkar förtjust i att pipa och tjuta. Om man själv gör höga ljud som i skalor typ oh-oh-oh-oh-oh-ooooo så skrattar hon och tjuter på sitt eget lilla vis tillbaka. Och om man härmar hennes ljud så låter hon än mer, helt klart ett försök till kommunikation. Däremot är hon väldigt tystlåten om det är folk kring henne. T.ex. satt hon förra veckan helt snällt och tyst i mitt knä en hel timme när det var möte i samfälligheten som vi bor i.

Roligast just nu är att gå upp och ner i trappor, speciellt om någon går bakom en. Då skrattar hon högt. Stora skratt har även framkallats av mina föräldras hund. Hon är även lite kittlig så man kan busas med att göra pruttar och kittla henne på skötbordet. Särskillt under hakan och i sidan av magen.

Hon är helt stadig nu, man behöver inte stödja nacken längre. Hon gillar att sitta upp och pallras ofta upp i hörnet av soffan. Att ligga på mage går bättre och bättre och nu kan hon ligga där en tio minuter innan det börjar protesteras. En gång, för tre veckor sen vände hon sig från mage till rygg. Sen dess har hon inte gjort någon ansats till att göra det igen. Däremot välter hon över och ligger halvt om halvt på sidan ibland men rullar snabbt tillbaka på rygg. Hennes lår pekar rakt ut i grodställning om hon ligger på rygg fortfarande, trots att det gått fem veckor sen vi blev av med Frejka-kudden. Kanske inte i lika skarp vinkel som innan, men helt klart pekar de utåt. Hon har även börjat få sitta med i sin barnstol vid bordet, uppstödd med dyna och med några leksaker framför henne så kan hon vara med när vi äter middag. Mycket skoj, även om många leksaker åker ner på golvet och måste plockas upp om och om igen.

Ja det var väl på det hela det. Fyller på med lite foton imorgon kanske. För nu är mamman trötter.

Related Posts Plugin for WordPress, Blogger...