Visar inlägg med etikett Syskon. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett Syskon. Visa alla inlägg

måndag 11 maj 2015

En måndag i bilder

Idag har jag å småttingarna haft en riktigt fin och lugn hemmadag. Andreas är iväg på kvällen med så idag gar det bara varit jag och barnen. Varit fullt med aktiviteter sista dagarna. Så idag har vi laddat om och varvat ner lite. 

Efter en sen frukost leker Ebba flygplan med insatsen till vagnen. 

Byter blöja på Max. Joda tittar på.

Vi leker på en lekplats. 

Springer iväg på en skogspromenad.

Fikar sent mellis på en stor bergshäll i en glänta. Läcker ställe som jag inte hittat till förrän nu. Blir fler utflykter dit.

Lunch sen lite mys i soffan.

Ut och kikar på en annan lekplats. Faktiskt har vi lekt på fem olika lekplatser idag. Finns gott om dem i området där vi bor.

Plockar lite gräslök på tomten.

Efter två timmars svettig nattning sover äntligen båda två. Känner mig som superwoman, var på vippen å ringa Andreas å kräva hem honom i ilfart. Vet inte riktigt vad som hände. Max som brukar vara så lugn satte rejält gråtrekord, stackars liten, inte ens tutten funkade. Ebba var så tålmodig och duktig. All respekt till alla ensamstående som fixar sånt här varje dag. 

Nu ligger jag i soffan och är nöjd med den här dagen. När jag glömt allt som varit jobbigt, kommer jag minnas detta år som mammaledig med båda två som ett av de bästa. Älskar dagar som denna då vi inte gör planer och tar varje timme i taget.

söndag 19 april 2015

Från två till fyra


Nattning av mina båda barn. Syskonmatchade denna söndagsafton. Åh vad jag tycker att de är fina. Så himla stolt över att de vuxit i min mage och att de är små mjuka gulliga människor här hos oss. Tänk att jag och Andreas har liksom fördubblat oss. Från två till fyra. Fint på nått vis. Och märkligt.

lördag 11 april 2015

Max & Maja

Det är inte bara vi som fött barn. Min bror och hans Liza har fått en liten dotter Maja. Nu finns det hela fyra kusiner till våra barn. Så roligt med jämnåriga kusiner och kompisar. Och kul för mig att dela småbarnsåren med mina syskon.

torsdag 19 mars 2015

En sån bra dag!



Dagen började med att Ebbas kompis (med mamma) från föris hälsade på oss. Så gulliga ihop de två tjejerna! De tyckte det var så kul att ses hemma här. När de gått hem gick vi ut en sväng. Ebba ville cykla iväg och knacka på hos kusinerna, de var såklart inte hemma, vilketjag ju visste men nu fick vi ju gå en sväng. Dessutom passade vi på att hoppa lite på deras studsmatta. Får se om vi inte ska skaffa en sån vi med nu i vår. 

Max sov visst extra gott i vagnen idag och fortsatte med det när vi kom hem. Jag och Ebba stekte pannkakor till sen lunch. Älskar pannkisar, brukar slänga i extra ägg och lite rågsikt el havregryn för nyttigare variant. Ebba äter helst sina med keso eller turkisk yoghurt istället för sylt. Idag rulla jag ihop mina med paprika, fetaost och lite yoghurt, lite mer som creps. Mysigt med lite egentid med Ebba om dagarna. 

När jag insåg att lille sömntutan sovit i fyra (4!) timmar i vagnen, och han dessutom dragit ner mössan för ögonen, så väckte jag faktiskt honom. Vi ammade och sen gick vi ut igen. Lekte på vår lekplats hemmavid med grannbarn. Sen hem och titta på Tingeling och piratfen för vet inte vilken gång i ordningen. Värmde korvstroganoff och ris till middag, och åt framför TVn. Älskar när det finns rester! 


Sen nattade jag de här godingarna. Sen Ebba slutat sova om dagen har vi rätt smidiga nattningar. Läser två böcker, pratar lite, sjunger några sånger och gosas sen sover hon, och ofta går det snabbare än så. Vi har dessutom blivit bättre på att lägga henne i tid, vid 19 är det tandborstning, lite tvättning och på med pyjamas. Och nu sover hon alltid före 20. Väldigt skönt att ha fått tillbaka kvällarna. Andreas är iväg ikväll så nu ska jag ner till tv-soffan å titta på knasiga dokumentärer på Discovery Chanel och dricka tea och äta kanelbullar. Fler sånna här dagar tack!

tisdag 17 mars 2015

Den mammalediga vardagen

Lite bloggtorka här då dagarna just nu är rätt så lika. Samt att jag inte har så mycket tid över dagarna fylls av barn och hem. Så det blir mest inlägg där jag rabblar upp vad mina barn och jag gör om våra dagar. Och frågan är ju hur kul läsning det blir för någon annan. Det blir ju mer ett webbaserat dagboksinlägg som jag inser mest är kul för mig själv att läsa och se tillbaka till. Så varning vill man inte läsa sånna inlägg kan man sluta läsa här. Förstår ju faktiskt att min vardag är föga underhållande för andra.



Men för min del är det glada och enkla dagar hos oss just nu trots att vi är förkylda och snoriga. Solen skiner och våren är här och det gör alltid mig på så gott humör. Dessutom har jag lite valt att "gå all in" på att vara Ebba och Max mamma just nu, vissa timmar väldigt energikrävande för att inte säga tömmande och sen nästa minut helt underbart. Att ha sin egna lilla bebis i famnen är en så kärleksfull upplevelse att jag blir helt varm och vill frysa tiden och njuta i slowmotion. För att nästa minut känna att jag bara ammar å ammar (ibland med en treåring klättrandes över mig) å inte kommer nån vart och då vill jag bara blunda och vara ifred.


Max bjöd på sitt första leende för flera veckor sen och nu har det blommat ut ordentligt. Han ler och glädjegurglar flera gånger om dagen. Så himla nöjd liten pys vi fått, inte mycket gråt å gnäll från honom trots att han varit snorig i över en vecka. Jag tycker däremot det är lite läskigt med en snorig spädis, är där och tittar till honom ofta och jag har dragit efter andan mer än en gång när han stånkat och snorar. Tur det finns näsdroppar och snorsug. 


Ebba och jag har det rätt så friktionsfritt just nu. Det vill säga om man bortser från de korta stunder då hon får utbrott över att hon minsan kan själv och jag inte får hjälpa henne. "Du måste lära dig mamma att du inte måste hjälpa mig" klok liten dam. Tålamodsprövande? Japp! Lätt stressande när man har en tid att passa. Eller som när vi var på ICA och kön växte bakom oss. Jag orkar inte riktigt ta den fajten varje gång, så hon styr och ställer lite mer än hon borde ibland. Vilket på stora hela väl inte är det bästa föräldraskapet. Särskilt inte som jag ofta mutar henne för att få min vilja igenom. Men jag är ju medveten om det iallafall. 

Jag själv har läkt ihop tätt bra efter förlossningen. Det läbbiga avslaget har äntligen försvunnit och krafterna har återvänt efter blodförlusten. Men de upphackade nätter sätter sina spår. Likaså amningen. Jag är tröttast om morgonen på dagen sen är jag vansinnigt sötsugen, dricker massa kaffe och länsar skåpen på allt godisbetonat som kommer i min väg. Hade en tanke att gå mycket promenader i vår, bli hälsosammare och hitta formen igen. Just nu är jag inte så motiverad till att göra det tyvärr. Kaffe, choklad och tv-serier känns bättre just nu. Men det tar sig nog. Hoppas jag.

Och när jag så har skrivit ihop detta inlägg slås jag av att jag kanske är för privat. För utlämnande. Vad kommer mina barn tycka om min blogg i framtiden? Nä jag funderar väl rätt mycket på just det där numera. Och över vem som egentligen vill läsa om det ens.

söndag 1 mars 2015

Graviditeten är som bortblåst


Efter tre veckor med honom hos oss känns den sega långa graviditeten som bortblåst. Transportsträckan är över. Livskrafterna vänder åter. Känner mig energifylld och nyvaken. Redo att ta tag i livet igen. Träffa vänner. Städa garderober. Inreda färdigt här hemma. Ta tag i motion och kost. En massa saker som är svårt att hinna med när jag har två barn som behöver mig dygnet runt. Särskilt som jag faktiskt främst vill jag mysa med min lille pojk och ha skoj med min kloka och roliga tjej. Men jag har en nytänd vilja och iver inom mig att hitta på saker igen. Det känns väldigt skönt.

I övrigt sväller och växer kärleken till vår lille Max i mitt bröst. Starkare och starkare för varje dag. Vill bara hålla honom i min famn, knipa hans lilla hand i min, pussa hans silkeslena huvud och fylla näsan med bebisdoft. Ljuvligt att ha honom på utsidan av magen.

lördag 14 februari 2015

Massa kärlek i min famn



En fin alla hjärtans dag från mig till dig. 

Varken jag eller min man är några skolboksromantiker precis. Vår första och möjligen andra alla hjärtans dag firades traditionellt med middag, rosor och gelehjärtan. I år så hade vi båda glömt helt och hållet. Men 20 kg kärlek har vi minsan tillverkat tillsammans och det är inte fy skam! 

onsdag 11 februari 2015

Lillebror


Att ta till sig ett barn till gick hur lätt som helst. Älskade lille pojk vad vi är glada att ha dig hos oss. Så mjuk och spröd. Så himla söt, kan titta på honom i timmar. Luktar så gott. Som alla spädisar sover han mest, men när han är vaken ligger han storögt och tittar sig omkring.

Han är så himla snäll, lugn och go. Sover mycket och när han vaknar hörs små knorrande och smackande ljud. Gråter gör han bara när vi tar av blöjan på skötbordet, hoppas det inte svider i rumpen, men han tystnar så snart en torr blöja är på plats. Blöjor i storlek ett är så himlahimla små och ändå är de så stora på honom. 

Amningen går även denna gång oförskämt bra för mig, ja nån nytta ska jag väl ha av mina G-kupetuttar, löjligt vore väl annars. Mjölken har hur som haver runnit till ordentligt nu, utan att jag åkt på någon hormondipp och gråtattack. Skönt. Så lillen får massa mat, till ock med så mycket att det rinner i mungipan och ger honom hicka.

Namn då? Jag föreslog ett helt nytt pohknamn för någon månad sen som vi båda tog till oss och spikade. Men när han var ute och de skrev namnet på tavlan i förlossningsrummet så hände nått i mig. Så nu känner vi efter. Eller jag då. Andreas och Ebba är överens. Namn är ju viktiga grejer, han ska ju heta detta livet ut. Nå ja, namn ska han få och när det är klart ska vi berätta. 

Nej nu knorras det från lillebror, dags för blöjbyte och lite amning tror jag bestämt. 

måndag 9 februari 2015

Första dagarna med vår lilla pojke

Fredagen den 6 februari kl 02:58 kom han ut. 

Jag är så nöjd med förlossningen. Vaknade vid 05 på torsdagen och hade milda värkar, det fortsatte hemma hela dagen. Blev en lugn dag med uppladdning tillsammans med Andreas.  Ebba lämnades på dagis där hon sedan hämtades av mina föräldrar. Hemma klockade vi värkar medan vi titta på tv, åt mat, gick en promenad i snön och jag badade badkar. Först sent på torsdagskvällen blev värkarna smärtsamma och tätare så då körde min syster in oss till förlossningen på Östra. 

23:30 skrevs vi in, värkarna intensifierades i både täthet och smärta medan jag låg med CTG och de mötte värkar och bebisens hjärtslag. Allt såg bra ut och vi fick stanna. Jag fick snabbt både EDA och lustgas, och det funkade så bra. Värkarna tog jag nästan med ett leende. Barnmorskan kändes positiv och peppande. Och där mitt i natten var vi som i en egen bubbla och hade vi en lugn och stilla förlossning som gick snabbare än jag trott. När jag kom in var jag bara 4 cm öppen, men sen öppnade jag mig ca 2 cm i timmen. Jag kunde röra mig och byta ställning mellan värkarna fick bland annat sitta på en pilatesboll. Plötsligt ändrade värkarna karaktär och så var jag redo att krysta och efter 5-6 värkar var han ute. Efter bara 3,5 timme på förlossningen. 

Hej lillebror! Titta vem som kom ut, en sådan goding med härligt rosa färg och stundtals öppna vakna ögon som plirade mot oss. 

Efteråt förlorade jag rätt mycket blod, fick en blödning då livmodern inte drog ihop sig så snabbt som den borde. På bilden här ser man att jag är rätt blek.

Efter att jag fått lite extra blod hade jag fram mot kvällen på fredagen fått tillbaka lite färg på kinderna. Och äntligen fick vi efter mycket kontroller och kläm på min mage pausa ut på eget rum på BB.

På lördagen kom mina föräldrar med Ebba till sjukhuset så hon fick träffa lillebrorsan och oss. Åh så stolt hon var. Och är! 

Välkommen till oss vår fina lilla kille! Nu ska vi bara ge dig ett namn också. 

Jippi! Han klara läkarkollen utan anmärkning. Och stabila höfter har han med. Jag var sjukt nervös inför detta och stod och skakade medan jag höll i en bänk. 

På söndagen fick vi äntligen åka hem. Brorsan å Liza körde hem oss och det var så härligt att komma hem. Underbart! Nu börjar livet som tvåbarnsföräldrar på riktigt. 

Wow vilka fina barn jag har. Eller jag och Andreas har såklart. Galet! Två fantastiska fina små barn. I natt sov de i min famn båda två en stund och jag tänkte att jag är rikast i världen som har dem och Andreas i mitt liv.

lördag 24 januari 2015

Diabildskväll

Igår var jag och mina syskon hemma hos våra föräldrar och tittade på diabilder. Inga respektive och inga barn var med utan bara vi fem som i orginalfamiljen. Jättemysigt och ovant. Så tyst och lugnt och man hann tala till punkt. 

Vår pappa är fotograf så det finns verkligen väldigt många fina bilder att kika på. Men när de nu är som diabilder blir det ju lite mer otillgängligt att titta, men verkligen en upplevelse när man väl sätter igång. Så inte konstigt vi satt och titta på bilder till strax efter 01 på natten! Var så himla kul att se bilder på oss som små, särskilt nu när det finns en drös miniversioner av oss och jämföra släktdrag med. Framförallt är syrrans barn så otroligt lika henne. 

Syrran till vänster, brorsan i mitten och jag till höger. Här är vi ute på Orust (vi hade landställe där) sommaren 86 och vi är ca 1, 4 resp 6 år.

Jag samma sommar. 

Syskonskaran när brorsan är hyfsat nykläckt.



Här är mina morföräldrar, jag och Fanny. Efter vi hade badat vid Morlanda på Orust stannade vi alltid på denna bänken för att borsta bort sanden ifrån fötterna innan vi satte på skorna igen.

Bilden är lite oskarp men tycker det syns så tydligt att Ebbas kroppsspråk är så likt mitt på denna bild. Och så rynkar hon näsan på samma sätt som jag. 

Badgalningar på Österlen sommaren 89. En komponerad bild vilket är rätt otypiskt för att vara våra familjebilder. 

På väg hem från badet i Säveån.

Hela familjen på tröskeln till lillstugan på landet. Men en granntjej i mitten. 


torsdag 18 december 2014

En bild på något fint jag fått i år

Oh det här var en svår julkaramell. Året som gått har ju innehållit så mycket stora livshändelser. Och jag har fått så mycket fina grejer och upplevelser. 


Tänker tex på vigselringen som numer pryder mitt vänstra ringfinger, som både är vacker och som symboliserar styrkan och kraften i kärleken mellan mig och min Andreas.

Eller på den galet roliga möhippan för mig jag (med både damer å herrar) som mina fina polare fixade.



Sen tänker jag på några otroligt vackra pioner jag fick av Andreas någon vecka efter bröllopet. Han är bra på det där, att ge mig blommor när jag som minst anar det.


Men det som trumfar allt detta år är när vi i slutet av maj pirrigt stod och tittade på två rosa streck och glädjebeskedet att vi väntar ett barn till. 

-----

Detta är ett inlägg inspirerat av bloggjulkalendern hos Emily Dahl, en jättemysig julkalender med tillbakablickar på året som gått. 


måndag 15 december 2014

50 dagar kvar

Hej min lilla bebis!

Du älskade lilla krabat som bor i min mage. Du är så välkommen ut. Just nu tar min kropps väntan på att du ska växa klart musten ur mig. Jag känner mig rätt trött, öm och sliten. Men ett litet tag till kan jag stå ut med värk, halsbränna och dålig sömn. Ser så mycket fram emot att få hålla dig i min famn och pussa fjunen på ditt huvud. Vi är många som väntar spänt på din entré. Pappa är redo. Jag med. Och din storasyster börjar bli otålig nu. Hon kommer vilja hjälpa dig med allt här i livet, hålla din hand, krama dig och ge dig napp och flaska. Men simma du runt där inne i min varma mage några veckor till så du blir stark och stor nog att klara dig ute i det kalla vintermörkret. Eller simma och simma, börjar nog bli trångt för dig nu. Barnmorskan har berättat att du lagt dig med huvudet nedåt och jag känner tydligt dina stora rörelser på min mages högra sida. Men känn ingen brådska. Stanna kvar i magen tills du är färdig. Vi ses snart vårt lilla hjärta! 

Pussar från mamma 



lördag 15 november 2014

80 dagar kvar


80 dagar kvar nu. Säger man det så, då känns det inte så långt bort. Men vecka 29 och precis inkommen i tredje trimetern känns lite deppigt. Ganska långt kvar till le grand final ändå. Särskilt som jag just nu är väldigt pepp på just förlossningen. Längtar tills värkarna ska sätta igång. Just nu väger bebin ca 1,4 kg och är ca 37 cm lång, så den får ju gärna öka på en 2 kg och 10-15 cm innan hen gör entré. 

Hur mås det då? Sista veckan har jag haft ont i övre delen av magen, från under brösten till naveln. Men även ont på höger sida av magen. Så nu har jag börjat sova med en kudde vid magen som stöttar upp. Både bekvämt och obekvämt. Magen känns stor. Men tycker inte den vuxit så mycket senaste tiden, mer att den blev så här stor tidigt. 

Börjar känna mig fysiskt begränsad. Magen är där och den är faktiskt i vägen. Sätter mig helst på rumpan på golvet än på huk då jag ska hjälpa Ebba med något. Har fortfarande sammandragningar flera gånger om dagen, vilket ju sägs vara livmoderns sätt att förbereda sig. 

Har hela denna graviditet varit relativt cool. Har absolut inte varit ens i närheten av så orolig som jag var min förra. Då kastades mina tankar runt om missbildningar, förlossningsskador, missfall och jag vet inte vad för olyckor. Är mycket lugnare denna gång. Och har först nu slagits av tanken att det finns en risk att bebben kanske inte är frisk. Alltså inte för att jag, eller mödravården för den delen, misstänker det. Men oddsen att få två friska barn känns ju mindre än att få ett. Men nu är jag som sagt inte så orolig över det. Känner istället att skulle det vara något får vi ta det då. Är övertygad om att vi löser det.

Tänk om ca 80 dagar vet vi lite mer om den lill* personen som just nu sträcker på sig inne i min mage så hela ena sida blir hård och putar utåt. Längtar efter att få träffas och bli hens mamma även på utsidan av magen. Magiskt ändå att det är en liten bebis i magen min. Är så stolt över min kropp som fixar detta. Beundrar min spegelbild och smeker magen flera gånger om dagen. Skit samma om jag normalt kanske inte är 100% nöjd med min kropp. Den må ha bristningar, gäddhäng, celluliter, dallriga lår, kärlekshandtag, hängbröst och runda former. So what? Min kropp är ju hur grym som helst, den tillverkar just nu en till människa. Hur coolt är inte det? Love it!

söndag 9 november 2014

Vad vi gör? Inget. Skriker lite bara.

Vad vi gör? Inget. Skriker lite bara. 

Haft en sån där mysig mamma-Ebba-helg med mycket tid med varandra. Och jag känner att de här tre åren då jag fått fokusera på att bara vara mamma åt ett barn har varit väldigt bra för mig. Jag har fått växa in i föräldrarollen och samtidigt lärt känna min dotter och följt hennes utveckling. Hon känns så stor och mogen nu, vet vad hon vill och kan både visa det i handling och med ord till och med argumentera för sin sak. Tre år till nästa barn har passat mig väldigt bra. Jag tror alla typer av familjekonstellation; ett barn, flera barn, tätt eller långt emellan syskon har sina fördelar, och nackdelar. Och jag har full förståelse för att vi alla gillar olika. Men faktum är att det är först njag är redo att bli mamma igen. Till ett barn till. Tvåbarnsmamma. Nu är jag redo för att lära känna en ny liten bebis. Redo att låta en bebis vara helt beroende av mig sin första tid hos oss. Ja nu längtar jag efter att få släppa in en till liten person i min mammabubbla...

Utmaningen då? 
Varken rubrikerns avundsjuka eller fem saker jag borde göra lockade fram någon skrivklåda som skapade några skoj inlägg hos mig, så med omtanke om er så låter jag er slippa läsa dem. Åter till novemberutmaningen imorgon.

fredag 3 oktober 2014

Den nya resan - de första tjugo veckorna

Min blogg är mycket av en minnesblogg för mig själv. Tror att jag är min trognaste läsare som tittar tillbaka, läser och minns. Här har jag ett inlägg som jag skrivit på vecka för vecka hela sommaren. 

---

Det är en torsdag i slutet på maj, det är härlig skön försommarvärme ute. Vi firar långhelg och sitter på altanen och grillar. Mensen kom inte just den dagen så som beräknat. Tänker inte så mycket på det.

Söndagkväll. Börjar misstänka något. Har köpt ett graviditetstest. Hittar inga engångsmuggar hemma, diskar ur en glasburk som tidigare haft taco-sås. Mannen och jag ser ett svagt svagt svagt streck på stickan. Pirriga kyssar av glädje. Är det verkligen en till på väg? Har vi sån tur? Igen! Vilken lycka.

Måndagmorgon.
Gör nytt test.
Två starka rosa streck.
Det är en till på väg.
Vi ska bli fyra i familjen.
Låt oss kalla hen Taco.
Nu kniper vi tummarna att allt får gå bra igen. Att det är en frisk och stark liten krabat där inne. Och oj nu får vi ändra om i planeringen för framtiden med en gravitet att ta oss genom på ett snällt sätt så vi orkar ta emot en liten nånstans där mitt i vintern, tjiho vad kul. Och denna gång är vi än mer medvetna om vilken tur vi har som får ge oss in på denna resa igen, sån himla tur.

Första veckan för mig som egentligen är fjärde i graviditeten. Brösten spänner och sväller och blir än mer enorma än innan.

Vecka fem, mår riktigt tjyvis, får feber och är hängig. Kan visst vara tecken på graviditet.

Vecka sex och illamåendet rullar in. Och skvalpar runt inne i mig medan sommarvärmen är runt omkring. Dessutom är jag trött, så trött. Och kan man redan så här tidigt känna av foglossning?

Vecka sju - illamående. Förkyld igen. Har visst råkat köpa två pyttesmå Moloplagg i storlek 62. Hur det nu gick till?

Vecka åtta - illamående mest hela tiden. Lägger första gravidspyan. Hurk! Känslig för lukter och allmänt osugen på stekta grejer som kött och annat svårsmält. Äpplejuice, nektariner, persikor och salta snacks är det bästa just nu.

Vecka 9-10-11 mår illa mest hela tiden. Lugnar sig nån dag så jag tror det är på bättring och sen, pang på't igen. Sjösjuka känns det som. I vecka 11 blir det äntligen semester, jag mår pyton och känslan är att jag hade inte pallat att jobba en e n d a dag till just nu. Blir väldigt lugna semesterdagar.

Vecka 12. Vi är på ultraljud samt inskrivning hos MVC. Får se en liten Taco som har ett hjärta som pickar. Sån lättnad. En liten filur som rullar runt och viftar med armar och sträcker på ben. Får nytt bf och slipper där med 3 dagar. Fortfarande illamående, kräsen med mat. Kött och grillat - uuuiiishhh.

Vecka 13. Sa jag att jag mådde illa? Det är högsommar och jag som normalt gillar värme mår pyton. Ge mig moln och svalka. Funderar på hur jag ska lyckas orka jobba igen om två veckor. Just nu är jag så himla trött och vilar mycket. Vissa dar orkar jag knappt ur soffan, men tvingar mig för familjens skull. Att röra på sig och hitta på saker underlättar iallafall illamåendet. Så tacksam för Andreas omsorg om mig.

Vecka 14. Börjar med Lergian Comp. Illamåendet försvinner för det mesta. Gör KUB-test, får bra siffror. Skönt. Extra kul att får se den lille krabaten i magen igen. Skönt att må lite bättre. Får koppla av i två dagar. Sen får vi reda på att cellprovet som togs vid inskrivningen på MVC visade förändringar. Fy, vad händer nu? Veckans höjdunkt är dock att jag börjar känna några svaga fladder i magen. 

Vecka 15. Vi berättar för Ebba att jag har en liten bebis i magen. Hon blir överlycklig, klappar händer, dansar och säger tack tack tack mamma och pappa. Men hur mycket förstår en 2,5-åring. Börjar jobba igen. Väntar på kallelse till fortsatt undersökning av cellförändringarna. Försöker att inte googla på cellförändringar och gravid. Svårt. Lika svårt som att inte oroa sig.

Vecka 16. Magen börjar synas lite. Plockar fram gravidkläder ur garderoben. Hur sköna är inte jeansen med hög mudd att dra över magen? Det blir dags för besök hos gyn för kontroll av cellförändringarna. Får höra att jag inte ska oroa mig. Hamnade hos en duktig läkare jag fick stort förtroende för. Hon kikade med mikroskåp upp i snippan, såg småsmå förändringar som hon trodde skulle försvinna av sig självt. Ett nytt cellprov togs och om det visar på ok resultat så ska jag inte in på kontroll förrän 4-6 månader efter förlossningen. Storstor lättnad. En liten liten smula av mig tänkte det värsta (cancer) och att denna graviditet skulle få ett mycket trist slut. 

Vecka 17. Mår fortfarande illa om jag slutar ta mina piller. De flesta på jobbet vet nu, dessutom går vi ut med annons om min vikarie. Planen är att jag ska vara hemma till mars 2016. Känns väldigt långt bort. Får reda på att fler av våra vänner ska ha barn. Faktiskt ska det födas hela tre till små bebisar samma månad som vårt skrutt ska komma ut.

Vecka 18. Illamåendet är borta. Ha-lle-llluu-le-JAAAA!!! Jag går ner i tid på jobbet och ja just nu känns det helt okej att vara gravid. Särskilt som de små buffarna inne i magen blir allt mer tydliga och regelbundna. Så himla mysigt att känna bebisens rörelser.

Vecka 19. Graviditeten rullar på och jag mår äntligen bra. Magen växer och buffar så där mysigt. En riktigt bra gravidvecka. Dessutom stundar rutinultraljudet.

Vecka 20. Tredje gången vi går kika på vår lilla söta bebis med ultraljud. Allt ser bra ut och dessutom får vi nytt bf till 3 februari. Gött där slapp vi 3 dar och hej vecka 20!

Vecka 21. Jag mår riktigt bra. Magen buffar på och jag känner av bebisen flera gånger varje dag.

Vecka 22. Vi åker på solsemester med lilla familjen till Cypern. En helt underbar vecka. Jag mår toppen och helt rätt ställe i graviditeten att resa iväg på. Vi badar, myser, leker, mår gott och Ebba berättar för alla vi träffar att "jag ska bli storasyster" "min mamma har en pyttepytteliten bebis i sin mage" "Vi ska få en riiiiktig bebis!" Dessutom börjar hon mata mig med småsmå bitar av mat och dryck, "till bebisen" så himla gulligt. När vi kommer hem väntar brev med positivt besked på senaste cellprovet, ja det är förändringar men inget görs åt dessa nu, remiss skickas och jag ska på återkoll sker i juni 2015. Skönt.

Vecka 23. Nytt besök hos BM. Vi känner oss väldigt lugna och inte alls så uppspelta som inför varje BM-besök förra graviditeten. Vi får höra hjärtljud, tänk va ett litet hjärta bankar på i 140-145 där inne i min mage. Lika ljuvligt som förra gången och ändå lika ofattbart. Det är en liten bebis på väg till vår familj, ett andra barn, ett syskon. Wow!

söndag 21 september 2014

Jag är stor nu, jag ska bli storasyster

Jag är stor nu. Kan stå upp och gunga och ta fart själv.

Sitter och tittar själv på iPaden med mina blåa (h)örlurar. Kan själv byta mellan alla spel och appar och behöver nog snart lite nya mer avancerade spelappar. Vad spelar era treåringar?

Kör runt på min sparkcyckel som en toka. Har faktiskt sparkat hela vägen till förskolan några dagar. 

Kan hänga som en apa i träden.

Alla dess aktiviteter plus typ det mesta hon gör kommenteras med. Bebisen kan/får inte göra så här, det får bara stora tjejer/storasystrar göra. Tur bebisen mest kommer fokusera på äta och sova när den kommer, för det "får" alla göra. 

Related Posts Plugin for WordPress, Blogger...