Visar inlägg med etikett Föris. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett Föris. Visa alla inlägg

tisdag 29 april 2014

Vårpromenad


Idag var det lite vårpromenad och festligheter på Ebbas förskola. En poängpromenad i skogen bredvid förskolan. Riktigt kul tyckte Ebba som just nu älskar att springa, gå och hoppa själv så hon knatade runt hela varvet själv. Sen var det varmkorv med bröd och häng på lekplatsen. 

I övrigt hade jag världens tur. Vi hade helt missat att detta var idag. Hade inte en fröken sagt nått när jag lämna i morses så hade Ebba stått där helt ensam utan att hennes föräldrar kom och gick promenaden med henne medan alla andras ungar hade sina föräldrar med. Åh bara tanken ger mig en klump i magen...


måndag 13 januari 2014

En trött en

Det är verkligen dagsformen som styr hur  kvällarna efter förskolan blir. Idag var det ett trött och hungrigt barn som kom hem. Som ramlade på förstukvisten och sen var det igång. Ett barn som var för trött för att orka äta ordentligt för att bli pigg igen. Som både ville bli buren, men inte fasthållen. Gråt och trötthet. Och muffinsformar över hela köksgolvet. Trots middagen snabbt stod på bordet (borde alltid se till att det finns middagsmat i lagom fsmiljeportioner färdigt i frysen för sådana här eftermiddagar) åt hon knappt. Två hemlagade köttbullar, 10-talet spagettistrån, broccolin slängd på golvet och så dracks två glas "loppila" (vischyvatten). Och trots att hon fick sitta i mitt knä så var ätandet avslutat. 

Humöret fortfarande lika svajigt, mamma var inte värd nått, "vill åka svarta bilen mommo och bocca(morfar) hus" "vill inte haaaa mamma, vill ha mommo och bocca". Sen ville hon ha glass. Och när hon inte fick det kröp hon ihop i en hög i soffan och grät. Men sen fick jag i henne lite päronklyftor. Och sen vände det. Tack och lov. Hon blev min vanliga glada goa tjej. Vi spelade pussel på iPaden, kikade lite barnprogram och hade sen en mysig nattning med böcker och sång.

Och sen när jag kom ner till tumultet på bottenvåningen fick jag dåligt samvete över hennes långa dagar på förskolan, i regel är hon där 8-16:30/17 fyra dagar i veckan. De timmar hon är som allra ljuvligast är hon inte med mig, sin mamma, eller med sin pappa, utan istället är hon med tre fröknar och 19 andra barn. Och när vi får hem henne är hon trött och utmattad, sprängfylld av intryck och upplevelser. Och säkert har hon, trots att jag vet hon har det både bra och kul på föris, hållit igen, skött sig och rättat sig efter se andra barnen och fröknarna. Så när hon kommer hem bubblar allt upp mot oss istället. Och det är väl så det ska vara och även måste vara. Det är ju en del av att vara förälder. Men det får en ju att funderar. Ska man prioritera om? Dessa år kommer liksom inte tillbaka. Eller så får jag bara se till att börja ha med frukt att äta på väg hem från förskolan så att inte blodsockerdippen blir för låg. Dessa livets tankar. 

tisdag 10 december 2013

Saffransskorpor



För fjärde året i rad bakar jag dessa underbara små saffransskorpor. Hittade receptet i Linneas Skafferi för några år sen och de är så goa. Juliga och passar fint till en kopp tea om kvällen. 

I år bakade jag en löjligt stor sats, 4-dubbel. Smeten gick inte heller av för hackor, mums tyckte stor å liten. Däremot tjöt min tjusiga röda elvisp till ilsket och tackade för sig. (kära tomten... blink blink.)

I morses så överlämnade Ebba dessa till en av fröknarna under små tjut av gläde följt av "kom kolla kaka kaka kaka" och entusiastiskt uppackande ur påsen. Kändes som en bra julgåva till duktiga pedagoger som gjort vår lilla tjej till en unge som stormtrivs på sin "skola".

tisdag 3 december 2013

Heja Skolan!

Vid dagens lämning på (för)skolan så gled Ebba ur ytterkläderna och sen kravlade hon sig upp i famnen på en av förskolefröknarna. Och kramades. Länge kramades de. Hon mös kvar där i frökens famn helt avslappnad och glad. Nästan så länge så mamman blev sotis, men bara nästan. Sen gled hon ner och jag fick pussar, kramar, vink vid fönstret och en drös slängpussar. Så mysigt. 

Allt har allt lossnat nu. Lämnar en glad och förväntansfull unge varje morgon. Helt tack vare personalen som har varit toppen hela hösten. Även om Ebba stretade emot länge, var arg och grät, kände jag mig alltid 100% trygg med att lämna henne för personalen är så stabil och fin.

Nu funderar jag på nån liten julgåva till fröknarna. Kanske baka de där goda saffransskorporna. Eller nån blomma. Julblomma? Orkidé? Eller nått annat? Vad ger ni era förskolefröknarna i present? Eller ger ni dem nått alls? 

fredag 15 november 2013

Min nästan tvååring - minnesanteckning


Ebba är nu ett litet gryn som om en månad fyller två år. Hon börjar bli en stor tjej som bubblar, pratar, tjattrar och skrattar mest hela tiden nu, en sån go unge vi har. Hon är nog ca knappt 90 cm lång, mätte till 88 cm på Östra förra månaden, och småbarnshullet börjar försvinna så smått. Höfterna är friade till slut och det var en stor lättnad, nu har hon en helt normal höft, tack vare skenorna hon hade. Ebba drar storlek 92 i kläder och 24 på skor, men köper jag nya kläder nu är det strl 98 som gäller. Håret växer, mörkblont med lite lockar och nu är det så långt nu att man till ock med kan få göra små flätor på henne. Stora lilla tjejen.

Äntligen har det lossnat med att ha henne på förskolan. Så nu gillar hon verkligen att vara på förskolan hur mycket som helst, senaste dagarna har hon protesterat med gråt och skrik när vi hämtat henne. Så kul är det att leka med 'barna' och när man lyfter upp henne vrålar hon 'nej nääääj mamma suuuta'. Men det är ju skönt att det går bra nu. Hellre gråt vid hämtning än lämning. Visste att hon skulle bli en riktigt liten dagis-älskar-unge tillsist. Även om det ibland om morgnarna är ett tjat om att vara hemma.

Vi har upptäckt att hon nog har ett ganska så gott minne. Hon berättar om och om igen för oss om saker som hänt och som vi gjort, att 'barna knackade dörren busos' (barnen knackade på dörren och sa bus eller godis) har vi säkert hört hundratalas gånger sen halloween. Hon verkar lägga särskilt minne på var hon ramlat och slagit sig för är man ute kan hon peka på platser och säga 'Ebba ramla pappa komma'. Och det stämmer. Härom dagen pekade hon ut ett ställe där hon ramlat innan sommaren och där hon inte varit sen dess. Så coolt! Älskar hur talet för oss än närmare och hur man får lära känna henne och hennes tankar än mer. Hon säger nya ord varje dag, och säger både tre och fyrordsmeningar. Så häftigt. I morses ryckte hon mig i handen och sa "mamma sitt uuup Ebba ätta" dvs, Sätt dig upp nu mamma Ebba vill äta frukost, nu!

Bästa leken just nu är med sina nallar och dockor. Hon leker att de och vi ska 'sova' och bäddar ner dem och oss med filtar och kuddar här och var. Eller köra runt med dem i sin lilla dockvagn. Hon älskar att vara med mig i köket, sitter gärna uppe på köksön och hjälper mig att mäta upp och hälla i skålar, röra i bunkar och provsmaka bitar av grönsaker, frukt och vad det nu må vara som finns. Ebba har börjat bli allt mer förtjust i att lägga pussel och att måla. En annan favorit är att dansa, vi har fyllt en playlist med lite fåniga låtar och när introt spelas så gör Ebba freeze och spärrar upp munnen i stooort leende (ser helt fantastiskt underbart ut) och sen när takten börjar spelas så börjar hon hoppa och vifta med armarna. BobbyCar har varit en stor favorit hela hösten, men mörkret och kylan senaste veckorna har gjort att vi inte har varit så mycket ute och lekt som vanligt.

Hon tycker väldigt mycket om att se foton på sig själv och favoritsysslan är när vi slår på bildspel på mobilen med alla bilder där (tja 90% av mina är ju med henne på...) och sen kan hon ligga lugnt med min iPhone i handen och kika, perfekt en tidig morgon när mamman vill sova mera. Likaså är film nått hon börjat gilla att titta på, sitter jag med och vi har nått litet mysigt snack kan hon se en hel Disney långfilm. Så kul, jag ser fram emot hennes första biobesök, men det får nog dröja några månader.

Sömnen då. Ja det är väl rätt bra, hon somnar i regel strax före 20. Sover i sin säng fram till allt mellan 23-03 då hon vaknar, ställer sig upp och ropar efter mamma. Resten av natten sover hon i mitten av vår säng. Hon är morgonpigg och vaknar sällan efter 06:30. Hon vill gärna sova med en hand på mig och när jag försöker smyga mig ur sängen vaknar hon i princip alltid.

Napp som hon ratade sitt första 1,5 år är numera mycket viktigt och poppis. "Bapp" säger hon och hämtar stolar och skjuter mot köksön och burken uppepå den för att ta sig en själv när vi inte vill ge henne en. Napp har man när man är ledsen eller ska sova tycker vi, hon verkar inte riktigt hålla med. Det här med kissa och bajsa förstår hon så väl. Så fort det hänt nått i blöjan kommer hon och hämtar oss och säger "Ebba bassa". Hon provsitter och leker med sina pottor och toalettists, men det har inte kommit nått i skarpt läge så att säga. :) Men det kommer väl, både potta och att sluta med napp, än är hon ju inte två år så det är ju ingen stress.

Nappflaskan med välling varje kväll snudd på helig och det är med ett lyckligt gluckande hon säger Jaaa när vi frågar om hon vill ha sin välling inför nattningen. Mat äter hon fortfarande rätt bra, smakar på det mesta  och äter alltid själv med gaffel och sked. Favoriterna är ägg, majs och oliver och frukt helst clementiner, druvor och bananer. Korv brukar alltid gå hem, och hon gillar alla typer av inlagd gurka ja till och med pfeferonis! Mört kött och ugnsbakad lax är fina grejer! Potatis däremot gillar hon inte, möjligen mos eller klyftpotatis men absolut inte kokt. 

Vi har en himla glad tjej med mycket fart och prat i. Samtidigt älskar hon att mysa och gosa. Att vara Ebbas mamma är det finaste som finns! 

fredag 11 oktober 2013

Glädje rakt in i själen

Idag hämtade vi för första gången tillsammans på föris. Och när vi parkerat och kliver ur bilen ser vi hur de tre kusinerna leker tillsammans uppe i en rutschkana med litet torn. De verkar ha superkul. Och när vi kliver in på förskolegården är det tre glada ungar som springer mot oss. Huxflux har jag alla tre guldklimparna i min famn. Bästa kramen på länge. Åh vilken underbar trio de är!!

Bilden är dock från en annan dag då de spelade musik på rutschkanan med sina spadar. Ja ja säger då se. Bästa ungarna!

fredag 4 oktober 2013

mamma hämta komma bilen

Nu har vi vart inne i förskola-jobb-hämtningslivet i nära två månader. Och överlag funkar det bra. Gråtiga lämningar, har övergått till snyftiga, har övergått till relativt lätta med vinkande, kramande och hejdå och bara ett lätt darrr på läppen. Lite bakslag ibland. Och ett evigt rabblande om "mamma hämta komma bilen".

Jag har sen efter semestern haft turen att få ändrat mina arbetstider så jag oftast kan gå från jobbet kl 16 och då hämta upp skruttan runt 16:40. Och då är jag bland de absolut SISTA på vår förskola att hämta, av de 4 avdelningarnas 80 barn är det sällan mer än 5-6 stycken barn kvar. Hur gör folk? Vad jobbar de med? Går alla småbarnsföräldrar ner i tid?

Andreas jobb innebär jobb både kvällar och helger, men fördelen minst en ledig vardag i veckan. Ebba går oftast på föris fyra dagar i veckan, men dagarna hon är där bli oftast långa, lämnas runt 7:10/7:50 och hämtas sen 16:30-45. Jag jobbar heltid, och förösöker vara på jobbet vid 07 så jag kan åka vid 16 för att hämta. Beroende på trafiken har jag minst 30 min bilfärd från jobb till föris.

Från denna veckan så kommer Andreas gå ner i tjänst till 90%. Det innebär att Andreas (och vi) slipper en av de senas kvällarna varje vecka. Han kan gå tidigare en vardag i veckan och hämta Ebba runt kl 16. Den dagen kan jag med gott samvete sitta kvar och jobba om det behövs. Det sköna för hela familjen är att vi tack vare detta numera får tidiga fredagar för hela familjen. Så värt! Dessutom lite kul att gå emot strömmen och vara en framtidsfamilj där mannen går ner i tid istället för kvinnan.

Men jag undrar så? Hur får de andra människorna ihop det? De flesta bor i området där vi bor och tycks ju leva som vi, i medelsvenson villor, med kombibilar, lagom fina kläder på sig å sina ungar, göra resor och som vi verkar de flesta jobba i stan.

Jag tycker att när jag lämnar jobbet kl 16 så går jag hem tidigt, men ändå så är jag bland de sista föräldrarna att hämta sin lilla teling. Och jag tänker, hur tänker mitt barn när mamma efter mamma efter pappa kommer till föris och hämtar sitt barn. inte konstigt vi hör ett evigt rabblande "mamma hämta komma bilen" för det är väl henne sätt om att påminna oss och henne om att hennes mamma tillslut också kommer komma för att hämta henne, med bilen.

torsdag 5 september 2013

Grönt e skönt

Efter jobb och föris var de här två donnorna på äventyr. Alingsås var målet. Först till ICA Maxi och en korv med bröd åt den lilla medan den stora hetsigt självscannade ihop två kassor med vardagens förnödenheter, frukt, grönt, mjölk å bröd. Första ICA-besöket med lillan efter föris, trots matmuta var det en mindre kul upplevelse för oss båda. Kommer helt klart undvika upprepning på detta närmsta tiden!

Sen mot äventyrets verkliga mål! Vikaryds köttbod. Hade för andra gången beställt en låda med ekologiskt kött. Lockade Eb med att vi skulle få se kossor. Men de var för långt bort för att se. Hästarna var däremot närmre, och de smällde nog dessutom högre än kossor. 

Att åka på äventyr fixa vardagsbestyr direkt efter föris visade sig vara en kass idé för väl hemma sen blev hela kvällen pannkaka. Den som lever hon lär, å den här envisa morsan tenderar ju att testa allt även om hennes logiska tänkande redan räknat ut det troliga händelseförloppet som sedermera sedan utspelar sig. Inte bara dotterns utveckling som går framåt, även mamman får utvecklas och det är ju kul. Över lag är jag en mycket lugnare, säkrare och mer obrydd person som mamma.

Nåja, nu har vi mat i kylen igen och 14 kg ekologiskt fläsk och nötkött i frysen. Känns väldigt bra att välja just ekologiskt kött. Håller på att gå över till mer och mer ekologiska val. Kött och mejerier i fokus för min eko-radar just nu. Känns som att det inte är en förändring man gör över en natt utan successivt byter till.

söndag 1 september 2013

Morsgrisar är vi allihopa


Vi är två ganska trötta tjejer som tacksamt vilat upp oss i helgen. Man blir trött efter en veckas jobb/förskolehäng. Att vi båda börjat jobba igen innebär att pappan åter jobbar varannan helg. Så då får jag och Ebba mycket tid tillsammans. Denna helg har vi shoppat kläder och mat, varit på loppis, haft mysigt med nattgästande faster och kusin. Och idag har vi hälsat på mina föräldrar. Men vi har  ändå hunnit sova i soffan ihop, bada badkar, kolla film, lagat mat och lekt både ute och inne. 

Ebba är mer mammig än någonsin, vet inte vad som är bäst att bekräfta och då ösa mamma-närhet och kärlek över henne eller att på nått vis förneka och motarbeta detta. Jag kör på alternativ ett, behöver hon mig så finns jag alltid där för henne. Och med förskolestart så känns det lite som man väljer sina strider just nu, det är på många sätt hårt att börja förskola. Och i ärlighetens namn, jag tycker inte det är jobbigt att hon klänger på mig, mest mysigt faktiskt, men skapar såklart lite mindre smidiga situationer då och då. 

torsdag 29 augusti 2013

Att vänja sig och att njuta av dagen

Tredje dagen i nya jobb/förislivet går mot sitt slut. Trots två veckors inskolning, så har de första dagarna gått lite knackigt. Har varit en både ledsen och nedstämd tjej när vi hämtat och lämnat. Men även en arg och tapper tjej som undrar var mamma och pappa är, kan de komma? Hemma hemma säger hon. Nappen och Pingu är räddarna om dagarna. Väl hemma har hon agerat ut lite mot oss varit kinkig och klängig, och om nätterna sova näranära. Vi känner oss ändå coola än, för personalen verkar både trygga och rejäla och det märks att Ebbis söker sig till dem. Är övertygad att så snart hon vant sig kommer hon älska föris och bli en sån unge man får släpa med sig för att få med sig hem.

I måndags när jag hade hämtat en lite moloken tjej vid halv tre, sken solen och sommaren dallrade. Vi drog till sjön å badade. Vilken underbar eftermiddag för min lilla tjej, nästan helt ensamma på stranden, hänga med mamman och ha det mysigt. 

Känns som om vi hittat himlen på jorden. Älskar lugnet vid denna strand.

Ebba galopperade rätt ut i vattnet med badring, hink och kläderna på.

Doppa huvudet kan man göra på många sätt...

Så långgrunt så Ebba kan (under övervakning) springa upp och ner i vattnet hur länge och hur mycket hon vill.

En avkopplande härlig sommareftermiddag att spara i minnet för att ta fram som en karamell i vinter när det är grått, mörkt och kallt.

måndag 26 augusti 2013

Förskolebarnet

Idag är det skarpt läge. Vi jobbar och skruttan är på föris. Vår stora tjej.
Så nu börjar en ny tid i livet, med jobb, förskola, hämta, lämna och snart säkert vab-cirkus. 

Och detta med barn. Det är den mäktigaste kärleken jag någonsin känt, åh det går liksom inte att fånga in alla känslorna för denna unge. Bästa grejen i livet är helt klart att få barn!

måndag 12 augusti 2013

Hejdå!


Hejdå morsan! Nu drar jag till förskolan! 

Och! Hejdå livet som föräldralediga! Nu stundar åtta dagars inskolning sen ska vi få snurr på lämna-jobba-hämta-hjulet. Spännande! Känns som en stor omställning har varit mycket praktiskt att alltid ha nån hemma i 21 månader... 

Och. Stort extra mycket välkommet HEJ två löner på kontot den 25:e!
Related Posts Plugin for WordPress, Blogger...